Nonsens eller what?!

Okej, nu skall jag skriva lite om vem jag är, varför jag kan skriva så som jag ibland gör och gnäller en massa..

NEJ, jag är inte en 'Attention-whore' !
MEN, jag är en känslig person som ibland måste få skriva av sig för att det inte skall bli för mycket för mig att bära inom mig då jag inte alltid känner att jag kan prata om det med mina vänner eller familj, så, istället för att allt ska brista och för att jag skall slippa förvandlas till ett vrak så skriver jag av mig här på bloggen..
Ibland kan jag förstå er att det jag skriver är helt oförståeligt för er, men inte för mig ! I get it !
Så, nu vet ni varför vissa av mina inlägg kan ses som helt komplett nonsens för er ibland!

Det är inte många som vet detta men jag har nu bestämt mig för att öppna mig riktigt och 'come clean' ..

En annan anledning till att jag ibland gnäller och klagar etc etc är att jag har ADHD som jag egentligen skall medicineras för men jag vägrar då jag inte vill!
Mitt val, mitt liv!
Jag står för att jag har ADHD men är jag stolt över de?
-Det vet jag inte om jag är men jag vet att jag är långt ifrån ensam om det !
Jag har en hel del vänner som också har det, vissa tar medicin för det andra inte..
Jag vill inte nu och kommer antagligen aldrig att göra det heller då jag själv vet hur jag funkar och jag vet när min 'gräns' går, sen om andra inte riktigt fattar jag när säger ifrån om att jag inte vill att de retas (på skoj då) med mig mer utan att de istället fortsätter och jävlas, då får dem fan ta smällen av att jag kan bli förbannad över absolut ingenting med ! Jag varnar rätt många gånger innan bägaren rinner över för mig men lyssnar man inte så får man ta smällarna med ! 

NEJ, jag är inte våldsam och jag slåss inte men jag kan ryta till och skrika när jag blir riktigt förbannad !

NEJ, jag söker inte uppmärksamhet med detta inlägg, det är mest för att jag själv ska förstå mig på mig själv (vilket inte alltid är så lätt ska ni veta..).

Jag kan bara sådär liksom brista ut i storgråt, till synes utan anledning, utan att egentligen kunna förklara varför..
Men som de flesta som känner mig vet, så höll jag på att förlora min storebror en dag i början av Juli 2007.. Jag vet, de är en del år sen och han lever och mår idag bättre! MEN, jag mår fortfarande as dåligt över det och har inte kunnat släppa det, jag har fortfarande mardrömmar om det på nätterna och tanken på att min älskade underbaraste storbror inte skulle ha klarat sig den hemska dagen dyker, tyvärr, upp i mitt huvud allt för ofta och då blir jag väldigt nedstämt och kan även då bara brista ut i gråt av rädslan att jag vet att jag en dag kommer att få leva utan honom, när vi blir gamla och rynkiga..
Får faktiskt tårar i ögonen nu med men jag vet inom mig att det är glädjetårar för att jag vet att min bror sitter en våning ner på sitt rum och mår bra!
Men inte ens nu kan jag låta bli att fundera över hur mitt liv hade sett ut om han inte hade klarat sig den där Juli-dagen 2007.. 
Hade jag ändå varit den personen jag är idag, hade jag tagit all risker som jag tagit?
Vem hade jag varit?

Jag ska inte spekulera i det för mycket för då blir jag bara mer koko i skallen än vad jag redan är..




Jag hoppas att jag inte vart alltför.. ja, vad ska jag säga.. Äh, nu vet ni iallafall lite mer om mig och varför vissa av mina inlägg kan ses som komplett nonsens!







PeaceAndLove <3 !