Jag kan inte sluta fundera..
På något sätt så känns det som om jag inte är värd allt bra som hänt mig..
Jag vet att jag aldrig önskat mig detta eller så men ändå så har jag fått de..
Visst, jag har inte ett perfekt liv, var månad är en jävla kamp om att kunna ha mat hemma, ovissheten om jag ska kunna äta imorgon eller inte..
En jävligt stor nackdel att vara arbetslös..
I hate it !!
Något annat jag inte förstår är vad som händer med mig när jag träffar en kille, jag blir upp över öronen kär och ger mitt allt till förhållandet och på något sätt känns det som att det inte är nog..
Som nu, Jag träffade en helt underbar kille, Love At First Sight!!
Och vi har ett förhållande sen drygt två månader tillbaka men han jobbar som en tok och har inte riktigt tid för vårt förhållande, jag förstår honom, Det gör jag verkligen!
Jag vet hur arbetsmarknaden ser ut idag!
Men än en gång känns det som att de på nå vrickat sätt är mitt fel för att vi inte har ett 'perfekt' förhållande..
Jag vet inte varför jag är så besatt av att jag måste ha ett 'perfekt' förhållande med min kille..
Tror att jag är så fruktansvärt avundsjuk på mina vänner som har, i mina ögon, 'perfekta' förhållanden..
Jag är så rädd att bli den enda singeln igen..
Jag är helt ärligt så fruktansvärt glad att jag träffade denna killen att jag är så sjukt rädd att förlora honom..
Vilket de känns som att jag har, eller är påväg att göra..
När jag har ett förhållande så ger jag verkligen mitt allt och gör allt för att han ska känna att jag tycker om/älskar han!
"When you love someone You'll sacrifice You'd give it everything you got And you won't think twice You'd risk it all No matter what may come When you love someone You'll shoot the moon Put out the sun When you love someone"
Jag vet inte men..
Jag klandrar allt, och då menar jag, ALLT, dåligt som händer på mig själv!
Även om jag inte ens hade kunnat förhindra det själv..!
Jag vet att de är så fel att faktiskt ens tänka så men de gör jag...
Jag kan inte hjälpa de..
Jag vet inte (men har en liten aning..) om att det kan ha att göra med att jag har blivit sviken så sjuukt många gånger och är så jävla rädd att ännu en gång bli sviken..
Jag vettefan om jag skulle palla det helt ärligt..
Nej, nu får jag inte tänka så!
Jag ska försöka att tänka positivt, även om de verkligen inte är lätt alltid!!
Men jag lovar er, mina underbara läsare som står ut med mitt gnäll och gnat, att jag skall försöka ! !
Tills vi hörs igen..
HaDeBäst!!
PeaceAndlove<3
