Idag är det den 19 Januari 2013 och exakt ett år sedan ett av de mest röriga åren i mitt liv tog sin början!
Denna dag förra året (19/1-12) så åkte jag hemifrån som vanligt och åkte till skolan..
Men just exakt denna dagen så kom jag aldrig hem efter skolan, jag kom aldrig hem igen...
Allt började när jag satt på en lektion och läraren sa att vi fick en liten rast och jag satt kvar i klassrummet, läraren kom då fram till mig och fråga om jag inte också skulle ut och ta en rast och en nypa luft..
Den meningen räckte för att jag skulle bryta ihop och tårarna rann hejdlöst nerför mina kinder..
Jag berättade hur jag mådde psykiskt dåligt och kände att jag inte längre kunde bo kvar hemma hos min mamma då det ständigt var konflikter (jag vill av hänsyn till min familj inte gå in på detaljer om dessa konflikter..)
Detta samtal ledde till att jag fick pratade med en annan anställd på skolan som i sin tur ledde till att hon ringde till skolsköterskan som då kom till skolan och jag fick då för tredje gången på mindre än 30 minuter berätta alltihop en gång till vilket i sin tur ledde till X antal samtal med diverse myndigheter och därefter möten med dessa myndigheter i Hässleholm där jag bor..
Först till den ena myndigheten sedan vidare till nästa och sedan tillbaka till den första där jag satt och berättade allt ännu en gång och diverse papper skrevs sen bar det hem (till mamma) och hämta kläder och skolböcker sen var jag hos min fina bästavän, syster, min stjärna Theresa den natten. Dagen efter (20/1-12) åkte jag då till skolan och vid elva-tiden på förmiddagen så ringde de från den andra myndigheten och bad mig komma dit och prata med dem ännu en gång, jag gick och berättade detta för min lärare jag skulle ha den lektionen och han sa i sin tur att jag skulle leta upp min mentor och säga detta till honom vilket jag då gjorde och han sa då att jag fick ledig för resten av den dagen..
Jag åkte då och pratade med dem och detta ledde till att jag blev placerad på Ungdomsboendet (UB) i Hässleholm vilket är ett HVB-hem för ungdomar upp till 20 år som på ett eller ett annat sätt inte kan bo hos sina föräldrar eller målsmän och då kan bo på UB istället..
Nu tror ni säkert att detta är någon form av anstalt men det vill jag göra klart för er att det inte är!
Det är ungefär som att bo i en studentkorridor fast där är personal 24 timmar om dygnet..
Idag så har jag kunnat bearbetat vad jag fick gå igenom när jag bodde hemma, på gott och ont!
Men idag så mår jag mycket mycket bättre psykiskt och har idag inga som helst tankar på att ta mitt liv som jag hade för exakt ett år sedan..
Jag tycker själv att jag har blivit en bättre medmänniska och tar vara på mina vänner, min familj och livet på ett helt annat sätt än vad jag gjorde innan!
Jag är så oerhört tacksam över hur jag har har blivit bemött och behandlad under detta året!
Alla ni som har stått kvar vid min sida, jag vill att ni ska veta hur evigt tacksam jag är för att ni stöttade mig under de mest röriga året jag någonsin har upplevt!
TACK!
PeaceAndLove <3
